Dragonvalley!

Dragonvalley är en stad som fortfarande lever i medeltiden. Ingen teknik... Antingen är man kung, adel eller bonde. Men det staden är mest känd för är sina drakar.

Lala: Host, host. Drakar!?

Jag: Ja, drakar.

Lala: Eh... hehe... eh...

Jag: Du är väl inte rädd?

Lala: Jag, rädd? Självklart inte!

Hon gick med bestämda kliv mot bondgården där hon lämnats.

Lala: Hallå? Någon här?

Lilla flickan: Bakom dig.

Lala hoppade till och vände sig om.

Lala: Hej, vem är du?

Lilla flickan: Jag är Miranda. Vem är du?

Miranda tittade skeptiskt på Lala.

Lala: Jag heter Lala, jag är här för att utforska staden.

Lilla flickan: Utforska?

Lala: Ja, jag ska kolla runt lite i staden.

Miranda började gå.

Lala: Vet du var marknaden är?

Lilla flickan: Det är bara män som får gå dit.

Lala: Vad fan är det för skitsnack!? Jag ska dit! Så är det bara!

Lilla flickan: Kvinnor måste stanna hemma på gården och ta hand om djuren.

Lala: Inte alls! Jag ska till den där marknaden!

Lilla flickan: Kan jag berätta en hemlighet för dig?

Hon tittade sig om.

Lilla flickan: Jag har alltid velat gå dit. Jag vill bli riddare... men flickor kan inte bli annat än mjölkerskor...

Lala tittade på den lilla flickan.

Lala: Möt mig här i kväll så får du följa med på marknaden.

Lilla flickan: Menar du allvar?

Lala: Absolut! Och du... får jag testa mjölka en ko?

Lilla flickan: Visst!

Hon gick och hämtade en spann.

Lilla flickan: Den till vänster är Britt-Marie. Den till höger är Fru Karlsson. Den som är ute och går är Majgull. Det är Majgull vi mjölkar. Men ge henne det här först.

Miranda gav Lala en bit choklad.

Lilla flickan: Annars blir hon sur.

Lala gick in i hagen och gav chokladen till Majgull.

Sen tog hon fram spannen och började mjölka.

Lilla flickan: Jag måste gå nu Lala, men vi ses ikväll!

Lala lämnade gården.

Jag: Vad ska du göra nu?

Lala fick en lurig min.

Lala: Pilbåge.

Hon sköt pil efter pil i dockan.

När hon tillslut tröttnade tog hon upp en fiol och började spela.

Jag: Det är snart kväll, är det inte dags för lite drakar?

Lala: Jo, alltså... kanske... men...

Jag: Såja, kom nu så tittar vi på dem.

En bit bort satt tre drakar. Rödis, Grönis och Bertil.

Lala: Vad söta de är! De är ju bara bebisar!

Jag: Ja, visste du inte det?

Lala: Nej! Nu har jag ju gått och oroat mig i onödan.

Det började bli kväll så Lala gick bort mot gården.

Medan hon väntade på Miranda började hon bråka med en höna.

Som blev allt vildare.

Och tillslut blev det ett rejält slagsmål.

Lala fick tag i vingarna på hönan och la in den i huset igen.

Då kom Miranda, och det var dags att gå.

Lilla flickan: Jag vet inte det här... tänk om någon ser oss.

Lala: Skit samma! Kom igen nu!

När de kom till marknaden bestämde sig Lala för att visa upp sina talanger med pilbågen.

Varefter hon grillade korv.

Lilla flickan: Vad är det?

Lala: Korv med bröd. Ta en, det är gott. 

Miranda tog tveksamt en tugga i en av korvarna.

Lilla flickan: Mmm!

Hon satte sig bredvid Lala och åt upp korven.

Morgonen närmade sig sakta, och Miranda behövde gå hem.

Lala återvände till Bertil, Rödis och Grönis, och fick sig en rejäl överraskning.

Lala: Fler!?

Jag: Ja! Kul va?

Hon tog en svart och en lila drake.

Lala: En av varje färg, sen får det vara nog.

Hon behöll Grönis, Rödis, Lilis och Svartis. Resten såldes.

Lala: Vad ska vi hitta på nu då?

Svartis tittade oförstående på henne.

Lala: Jag måste ha något att testa på...
Svartis flög högt upp i luften och störtdykte ner i marken. 
Där han landat kom det upp ett spöke.
Lala: Coolt! Vad kan han mer göra?
Jag: Han kan kasta en vålnadsförbannelse.
Lala: Jaa!
Än en gång flög Svartis upp. Sen störtdykte han mot spöket.

Lala: Hmm... Inget hände ju.
Jag: Nej, han är ju redan ett spöke.
Lala: Aha... Men... Vad gör Svartis nu? Han biter honom!

Lala kallade tillbaka Svartis och tog upp Lilis.
Lala: Okej Lilis, visa vad du kan.
Liksom Svartis flög Lilis upp i luften och dök ner mot spöket.
Spöket började sväva, och omringades av ett lila sken.

Lala: Vad händer nu!?
Jag: Han åker tillbaka till underjorden.

Lala: Jaja...
Solen hade gått ner. Det var dags för Lala att åka hem.
Miranda kom ut för att stänga in korna.
Lala: Hej Miranda. Får jag prata lite med dig?
Lilla flickan: Visst.
Lala: Jag vill bara att du ska veta att detta har varit den roligaste utforskning jag har gjort. Tack för att du ville hänga med mig till marknaden.
Lilla flickan: Men... Ska du åka?
Lala: Ja, jag måste hem. Men du. Du får behålla Rödis, Grönis, Svartis och Lilis. De kanske kan hjälpa dig bli riddare.
Lala gav Miranda en kram, och sen åkte hon hem.

Semesterparadis!

Islo Paradiso, staden som är känd för sina vackra öar...

Lala: Är det här allt?
Jag: Vadå allt? 
Lala: Ja, det är bara en liten ö.
Jag: Det här är inte hela Islo Paradiso, staden består av tusentals öar.

Lala: Vad väntar vi på då?
Jag: Båten.
Lala: Ah...
Jag: Nu är båten klar!
Lala: Det gick snabbt.

Lala: Nu kör vi!
Jag: Vänta vänta vänta. Först måste du döpa din båt.
Lala: Döpa en båt? Jaja, den får heta Markus.
Jag: Man brukar döpa båtar till tjejnamn, men okej.
Lala: Markus kan faktiskt vara ett tjejnamn också.

Lala ställde sig vid rodret och började köra ut från hamnen.

Lala: Jag känner en båt. Hon heter Markus, Markus heter hon. Och hon kan kan prutta, prutta hela dan. Men i mina ögon är hon ändå en båt. En jättestor jätterosa båt. Som pruttar genom havets alla mil...
Jag: Vad i hela friden är det för låt?
Lala: Eh... en låt bara.

Efter ett tag blev Lala trött på att köra båten, så hon hoppade i vattnet.

Jag: Ser du några fiskar?
Lala: Jättemånga!
Lala: Fy helvete, där är en haj!! Hjälp!!
Jag: Simma bara upp på båten, det är typ två meter dit.

När Lala var uppe på båten lyckades hon till slut samla sig.

Jag: Kan du visa var hajen var någonstans nu?
Lala: Där.
Jag: Haha, det är ju bara ett ankare!
Lala: Va!?

Hon tittade noga ner i vattnet.

Lala: Just det, jag skulle bara se om du visste det.

Hon blev återigen uttråkad, så hon bestämde sig för att dyka lite.

Lala: Wow!
Jag: Ganska imponerande va?
Lala: Jaa, men finns här något man kan äta? Jag är hungrig.
Jag: Tja, du kan ju testa kelp.
Lala: Det låter underbart, det tar jag.

Hon simmade ner till botten och drog loss en stor bit kelp.
Hon var på väg att ta av dykarutrustningen för att äta kelpen när...

Jag: Stopp! Du måste upp på land först.
Lala: Just det, hehe.

Hon simmade upp till ytan och krängde av dykarutrustningen.
Sen satte hon sig i en solstol för att äta kelpen.

Lala: Usch! Fy vad äcklig!
Jag: Inte så konstigt, det är ju trots allt en sorts alg.
Lala: Alg!? Usch!

Då hördes ett plaskande.
Upp på båten kom en blå varelse med fjälliga ben.

Lala: Vad är det där?
Jag: En sjösim!
Sjösimmen: Ingen kallar min kelp äcklig, förstått!

Sjösimmen gav Lala en smäll och hoppade ner i vattnet igen.

Lala: Nu har jag fått nog! Jag åker hem!

Ändring

Jag har bestämt mig för att ändra så att istället för att det Lala säger är gult, och det jag säger är orange, så är allt svart, och istället står det:
Lala:...
Jag:...
Om ni fattar ;)
Det blev så konstigt när all text blev orange.

Aurora Skies!

Det första Lala såg när hon anlände var blommor.
Massor av lila blommor överallt.

Jaha, så detta är Aurora Skies...
Japp, vad vill du göra först?

Kanske... kolla på trädet där borta!
Eh.. okej.
Hur ska jag ta mig ut härifrån då?

Det är bara blommor!
Jaja.

Lala klev rakt igenom blommorna och sprang bort till trädet.

Okej, nu då?
Allvarligt, ser du inte luftballongen!?

Men, alltså, det verkar... eh... tråkigt!
Erkänn! Du vågar inte!
Klart jag gör!

Lala klev med stor beslutsamhet in i luftballongen.
Hon drog i snöret som hängde från taket, och ballongen lyfte.

Hur känns det?

Ballongen var högt uppe.

Släpp ner mig!!!
Ta det lugnt.
Nej jag tänker inte ta det lugnt!!

Efter att ha fått kläm på alla saker i ballongen landade Lala den.

Hon sprang ut ur den.

Det var ju inte så farligt.
Skojar du?! Jag trodde att jag skulle dö!

Hon gick bort till en konstig pelare.

Vad är detta?
Det är en vädersten. Den gör så att man kan kontrollera vädret.
Hur gör man?
Det är bara övernaturliga varelser som kan göra det.
Åh!

Hon kände hur magen knorrade.

Finns det ingen mat på det här stället?
Se dig omkring, det finns mat överallt!

Hon gick fram och åt lite sallad.

Så, nu ska jag bada.
Okej då.

Lala skyndade sig bort till närmaste vattendrag, och klev i.

Hon simmade runt en stund, och sen fick hon syn på nånting.

Vad är det?
Hur ska jag kunna veta det?
Åh! Du är ju aldrig till någon hjälp!

Hon gick upp för att kolla.
Det var bara en liten övergiven stuga.

Nu ska jag bada igen! Det var verkligen skönt i vattnet.
Ja, Aurora Skies bör ju ha gott om varma källor.

Hon gick bort och hoppade i igen.
Sen såg hon på medans solen gick ner.

Sen kom det fram ett grönt ljus på himlen.

Vad är det?
Det kallas norrsken.
Vad fint det är!

Lala gick upp och kollade på norrskenet.

Du...
Ja vad är det?
Nästa gång du vill utforska någonting får du skicka någon annan!

Monte Vista!

Lala anlände till en tomt med bara ett kök.

Vad ska du göra nu då?
Jag ska..eh.. göra pizza!
Okej, lycka till.

Hut går det?
Det går bra!

Efter en stund tog Lala ut en bränd pizza.

Du har ju bränt den!
Vadå bränt? Den ska vara så här!
Jaha, men sätt dig ner och ät den då.
Jag ska!

Lala satte sig och åt pizzan.

Var den god?
Klart den var!

Hon tittade runt omkring sig för att se om det fanns något annat hon kunde äta för att få bort den äckliga smaken.
Hon såg inget, men ibland är näsan bättre än ögonen.
Hon följde lukten och kom fram till en stor tårta.

Den kan du inte äta!
Varför inte?
Det är en bröllopstårta! Det är bara nygifta par som får skära i den.
Åh!!

Lala lämnade motvilligt tårtan.

Nu då?
Du kan ju dra in till stan så att vi får se hur det ser ut där.
Jaja.

Lala började gå.
Men någonting fångade hennes uppmärksamhet.
Hon gick fram till apparaten.

Vad är det här?
Den ändrar humöret. Man kan göra så att folk slutar vara hungriga t ex.
Funkar den på andra hållet också?
Ja...

Lala fick ett elakt leende, och fortsatte att gå.
Första personen hon såg zappade hon.

Varför gjorde du så?
Jag kände för det.

Lala ryckte på axlarna och gick vidare.
Kvinnan sprang ifatt henne och gav henne en rejäl utskällning.

Varför gjorde hon så?
Kanske för att du zappade henne!
Men ändå...

Lala blev på dåligt humör efter utskällningen.

Jag vet vad som kan muntra upp dig!
Vad?
Du kan göra en lasagne!
Den kommer ju bara att bli bränd!
Du kan ju försöka!
Jaja.

Lala gick tillbaka och gjorde en lasagne.

Den blev ju inte alls bränd!
Tyst jag försöker äta!

Ska vi dra nu då?
Redan? Du har ju knappt gjort någonting!
Jag är trött på alla dumma italienare.
Det här är inte ens Italien!
Strunt samma, nu åker jag till Aurora Skies!
Jaja, okej då.